Stall IK

                                         

OJ Oj Oj vilken känsla, jag kunde inte hålla inne med min glädje när jag knöt näven efter den sista stora oxern i omhoppningen, jag viste att jag var vinnare av meetingets huvudklass en 140 cm winniniground!

I helgen var de tävlingar i Vingåker där Agge, Tzigane, Radine och Ellen fick åka med! Jag var där 3 dagar av 4. Med min unghäst Radine åkte jag med på torsdagens lokala dag och hoppade 1 meter med, hon hoppade riktigt bra och skötte sig fint. Banan var lite klurig för att vara en så låg klass som som många unga hästar deltar i, det som var klurigt var att det var korta svängar men även skarpa 90 graders bågar. Hon rev tyvärr hinder nummer tre ett räcke som från hinder två kom i en skarp 90 graders sväng. Ett misstag som jag anser är orutin, så jag åkte hem jätte nöjd med ny runtin för oss båda.

Sen var det en dag hemma innan lördagen kom och de andra tre åkte. Alla tre hoppade väldigt bra och framtiden ser ljus ut. Först ut i 125 klassen var Tzigane som gick en klockren nollrunda och hoppade fantastiskt, hon går från klarhet till klarhet och jag tror hon kan bli nått riktigt bra med mer träninng, tid och runtin. Ellen och Agge fick gå direkt in i en 130 och båda gjorde det fint trots mycket bus och sprall från båda sidorna på framridningen! Agge var lite överladdad men gjorde som alltid sitt jobb inne på banan och var nolla som sedan till slut blev en femte plats. Ellen som gick ut i slutet av startfältet känndes väldigt laddad och fin på framridningen, gick in och gjorde sitt jobb över förväntan. Detta var hennes andra 130 klass i livet och den var rätt tuff 13 språng och en trekombination plus en vanlig tvåkombination. Så både hennes ägare Sanna och jag är positivt överaskade och nöjda med bara ett nedslag på sista hindret. Man kände att mjölksyran börja komma på slutet av banan och tyvärr fick hon ett frambensfel på den sista oxern. Jag åkte då hem nöjd med nya förhoppningar på morgondagen...

På söndagen var det bara Tzigane och Agge som åkte med och tävlade. Båda började med att gå en varsinn 130 klass som även i söndags var en tidshoppning med 12 språng och trekombination. Och Agge startade först av dom och gjorde en bra snabb runda med rev oturligt sista hindret ock kom en utanför placering, men känndes ändå fin inför huvudklassen som de skulle laddas om till! Tzigane gjorde hennes absolut finaste runda i livet, med jämn rytm hoppade hon följsamt och försiktigt runt banan med ett ynka nedslag! känslan är så obeskrivlig, allt jobb, tålamod och slit man lagt ner lönas sig nu, och det värt varenda minut! För om jag kan bygga på den känslan till en nivå högre då kommer de bli bra!!

Sista klassen på meetingen var 140 cm hoppning winninground, som innebär att man först hoppar en grundomgång sedan efter det går de 10 bästa vidare till omhoppning. Den som har minst fel vinner eller har man lika är de andra omgångens tid som räcknas. När jag som start nummer åtta gick in med Agge i klassen var det ingen nolla än. Banan innehöll oxrar ur sväng, trekombination och många hinder som sätter deras mjölkyra på test och deras kontition. När jag såg ryttaren innan mig rida hade jag redan bestämmt mig!! Vi skulle fixa de här, med fokus och koncentration skulle vi klara oss över alla hinder felfritt. De gjorde vi oxå!!! Han hoppade väldigt väl och var hela tiden uppmärksam på vad jag bad honom om, vi var verkligen ett team!! Nu var det bara att ladda om, efter den sista ryttaren stod de klart att jag var den ända nollan och strtade sist ut i andra omgången. Tankarna gick, ska jag rida säker eller chansa?! Jag viste ju att var jag nolla så vann jag men faller en bom med dålig tid så går fyrafelarna från grunden om mig efter som de ridit så fort och har varit nolla i omhoppningen. Ja ni förstår, så jag vred och vände på de innan jag bestämde mig. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte bestämmde mig förrns ryttaren innan mig. Jag kännde mig säker, trygg och det var enkelt i den första rundan så varför bryta de mönstret? Jag gick in och red halvlånga vägar med en frisk galopp i hopp om att allt skulle stämma precis som i omgång ett. De gjorde det!! Känslan i landningen efter den svarta oxern är obeskrivlig, där satt den!!! Direkt efter på med segertäcke, rosett och in och galoppera ärevarv till musiken de var härligt!! Den här dagen kommer jag alltid komma ihåg, första segern i 140! 

Jag är så jäkla stolt om man får uttrycka sig så, över mig och Agge och de andra tre hästarna!! Arbete lönar sig! Så förtsätt kämpa och ha rimliga mål så kommer framgångarna komma!

Nu ska jag ner ett varv till Linda och Patricia, var alldeles för länge sen jag var på hippotique. Som vanligt kommer jag säker gå därifrån med en påse med massa fina saker, kom förbi ni oxå och hälsa på!! Dom finns på Roxviksgatan 1, Tornby så ses vi!

Ha de bra! Kram // Ina